Forskare på Linköpings universitet vill tvinga 1000 råttor att dricka alkohol och utsättas för elektriska stötar. Under fem månader kommer råttorna genomlida stress och ångest för att forskarna vill studera mekanismerna bakom alkoholberoende. Efter försöken dödas alla råttorna.

Försöken ska pågå under 5 år och avser 1000 råttor på Linköpings universitet (Institutionen för klinisk och experimentell medicin). Dessa ska användas till att undersöka framtida möjlighet till farmakologisk behandling av alkoholberoende genom att studera de bakomliggande mekanismerna.

Råttorna ska användas till en grundforskning som syftar till att se vilka förändringar som sker i hjärnan vad gäller signalmolekyler och hjärncellers kommunikation med varandra vid intag av alkohol. Forskning kring händelser i det centrala nervsystemet kräver studier på djur då döda individer behövs för att studera mekanismer i hjärnan i detalj. Man väljer att använda sig av råttor då de är vanligast vid den här typen av försök och är det djurslag som man sedan tidigare har flest beteende-modeller för inom beroendeforskning. Deras stress- och ångestuttryck liknar också mer människans än vad exempelvis möss gör. Råttor anses också passa bra för de operationer man vill utföra, och de virus som man vill tillföra råttorna för forskningen är redan beprövade på arten.

Forskarna vill skapa förändringar i lokalt valda regioner i råttornas hjärnor som man sedan tidigare vet är inblandade vid alkoholintag och återfall. Detta är områden som reglerar stress, impulskontroll och belöning. Enligt forskarna kommer inte råttornas allmäntillstånd påverkas men deras intag av alkohol kan komma att öka under försökets gång. För varje försök använder man cirka 33 råttor. För att följa och försäkra sig om att de virus man tillfört etablerat sig hos råttorna avlivar man löpande tre råttor efter en vecka, tre råttor efter tre veckor samt tre råttor efter sex veckor.

När försöken inleds är råttorna 8-9 veckor gamla. De bor antingen två och två på en yta av 900 kvadratcentimeter eller fyra och fyra på 1860 kvadratcentimeter. Deras berikning i burarna är bäddmaterial i form av sizzel, pappersrör och gnagpinne. Råttorna avlivas genom inandning av koldioxid med efterföljande avblödning eller nackbrytning. De första råttorna avlivas efter en vecka i försök och resterande djur efter maximalt 20 veckor.

Efter en veckas introduktion i sin nya miljö får råttorna under sina första sju veckor på laboratoriet lära sig att dricka en lösning som innehåller alkohol. De får under 30 minuter vara i en specialbyggd kammare där de lär sig att dra i en spak för att serveras alkoholen. Veckan därpå opereras råttorna. Operationen innebär att djuren sövs och får ett hål borrat i skallbenet. Ett virus som omprogrammerar utvalda celler med ny information injiceras under tio minuter i en utvald del av hjärnan. Djuren väcks och får extra övervakning de nästkommande dygnen och smärtlindring under 2-3 dagar.

Efter operationen följer olika typer av tester där man till exempel tränar in och därpå undersöker kompulsivitet (tvångsmässigt beteende) när råttorna serveras alkohollösning som smakar beskt. Man testar återfall orsakat av signaler såsom doft, ljud och ljus som man tidigare betingat i samband med träning och belöning med alkohol. Man testar även återfall orsakat av stress som tillförs i form av elektriska stötar. Djuren utsätts för en session av stötar för att se hur stress bidrar till intag av belöning. Stötarna ges under tio minuter med oregelbundna intervall (15 – 75 sekunder). Forskarna anser att stötarna inte tillför någon fysisk skada för djuren utan endast ett obehag samt stress. Hälften av de 1000 råttorna utsätts för försök med elektriska stötar.

Ytterligare tester utreder viljan till arbete för belöning. I det fallet måste råttorna dra fler än en gång i spaken för att komma åt sin belöning. Antalet gånger råttan är benägen att dra i spaken används som ett mått på benägenhet att komma åt sin belöning. Tester utförs även i arrangerade miljöer för att studera djurens beteende och allmänna aktivitet utifrån deras inneboende konflikt mellan nyfikenhet och försiktighet inför öppna ytor. Testerna utförs i upp till 60 minuter per råtta och syftar till att studera ångest hos djuren.

Forskarna anser att djuren inte utsätts för något större obehag under försökets gång. Faktum kvarstår dock att man skapar ett beroende med medföljande psykologiska mekanismer och lidanden hos råttorna, som forskningen i förlängningen syftar till att bota då de förekommer hos människor. Råttorna får under hela försökets gång dricka alkohol vilket inte kan anses vara naturligt för dem. De utsätts under fem månader för alkoholintag och försök som genererar stress, ångest, rädsla och obehag. Deras rätt till liv, naturliga beteenden och eget intresse inskränks totalt. De lever hela sitt liv i små burar och avlivas då de är cirka sju-åtta månader gamla, men en del så tidigt som efter två veckor på laboratoriet.